Ja, jag vet inte om jag har så mycket spännande att berätta.

I onsdags så sa jag till Tommy att jag måste få en paus från allt stök hemma. Så vi packade våra väskor och åkte ut till pappa i Lit. Tommy har varit hemma på dagarna och jobbat på med köket, och jag och Isabell har haft det lugnt och skönt hemma hos pappa. Lite orättvis arbetsfördelning. Men som tur är så tycker Tommy att det är roligt att hålla på.

Annars då? Ja, vi försöker hela tiden att få till någon slags ordning på allting, men det går inte. Så det är bara att acceptera att det kommer att vara stökigt tills vi är färdig med köket. Det är ju inte så mycket kvar nu. Just nu får Tommy hjälp av Andreas med tapetseringen, sen är det bänkskivan som ska sågas till. Sen är det lite småfix med lister och sånt. Sen ska vi börja montera lådor och hyllplan och hänga upp skåpdörrar. Och sen ska vi få hjälp av Anders med kaklet.

Jag längtar tills allt är klart, så man får börja ställa in i skåp, hänga upp gardiner, montera ihop nya bordet och stolarna, hänga upp någon tavla kanske, sätta upp dom nya lamporna.

Jag måste få skryta lite. Tommy har varit så himla duktig! Han har grejjat på i köket, och samtidigt hjälpt mig med Isabell när jag har mått dåligt. Han har gjort det så bra, och köket kommer att bli så himla fint!

Igår bröt jag ihop, för det kändes verkligen som att Isabell hatade mig. Så fort hon var onöjd och jag försökte göra henne nöjd så gallskrek hon. Hon skrek när jag matade henne, hon var helt tyst när Tommy matade henne. Hon skrek när jag bytte blöja, hon log åt Tommy när han bytte på henne. När hon började gråta och jag tog upp henne för att trösta så skrek hon ännu värre, hon blev kolugn hos Tommy. Jag kände mig som en urusel mamma. Eller ne, jag kände mig inte som någon mamma alls. Jag kände mig totalt värdelös för att jag inte kunde trösta henne.

Jag vet att det inte är något nytt. Jag vet att dom flesta föräldrar säkert känner samma sak, åtminstonde någon gång. Men det känns ändå förjävligt.

Idag har det gått bättre. Jag satt nyss i soffan, med Isabell i min famn, och tittade på tv. Och hon höll faktiskt på att somna i min famn. Då kände jag att värdelösheten släppte. Hade det inte varit för att hon har sovit lite väl lite idag så hade hon fått sova i min famn. Men jag ville inte riskera att väcka henne. Så jag la henne i sängen, och för en gångs skull så somnade hon utan gråt och skrik.

Jag älskar Isabell så mycket, så ibland vet jag inte vart jag ska göra av all kärlek.

Isabell är inte på bra humör idag. Hon är bara nöjd korta stunder. Har försökt med det mesta. Bytt blöja, tagit bort snor ur näsan, hon har fått mat, jag har tagit på henne svalare kläder (det är sjukt varmt i våran lägenhet), jag har lekt med henne, sjungit för henne, hon har sovit (dock bara korta stunder). Den här jäkla förkylningen är inte rolig! Hon hade feber förut idag, så hon fick en alvedon.

Eftersom att inte Isabell är nöjd så är inte jag heller det. Idag är jag verkligen på jättedåligt humör. Det är så himla varmt, och just nu har vi 27 grader i lägenheten! Vill inte ha någonting öppet heller för Isabells skull. Sen är jag också förkyld.

Också känner jag mig så sjukt stressad över hur det ser ut här hemma nu. Vi visste hur det skulle bli, och jag pratade med Tommy om det innan vi satte igång, att jag kommer att må dåligt och bli stressad över att det är rörigt. Just nu diskar vi i baljor i badkaret. Tvättkorgen är överfull, för vi har knappt plats att ställa upp en torkställning, vardagsrumsbordet blir fort belamrat med saker. Vi har kyl, frys, skafferi och dom nya stommarna i vardagsrummet. Alla torrvaror är nerpackad i flyttkartonger, så man får leta igenom alla lådor när man ska ha nånting.

I morgon ska vi åka till Lit. Ska bli skönt att vila lite från den här röran.

Isabell växer alldeles för fort tycker jag! Jag hinner inte med. Vi börjar fundera på om vi måste gå upp en blöjstorlek ganska snart eftersom att hon får märken efter 3:orna nu. Sen har jag börjat sortera bort en del kläder i storlek 62. Herregud, hade hon inte 56 alldeles nyss?

Vi har köpt gröt med banan som vi ska börja introducera lite smått. Jag tycker inte att hon står sig speciellt länge på ersättningen längre, och då ger vi ändå semper 2 nu. Hon blir 'hunger'grinig redan efter 1,5 timme efter att hon ätit. Så jag hoppas att det går bättre med gröten än vad det gjorde med potatis/palsternacka purén.

Vi köpte pärondryck nu när hon är sjuk och måste få i sig extra mycket vätska, eftersom att hon inte vill ha ersättning hela tiden, och vattnet spottar hon ut vissa gånger. Och den tycker hon om! Det kanske inte är det bästa att ge, men huvudsaken är att hon får i sig någonting tycker jag.

Jag har märkt att hon verkligen reagerar på sitt namn nu när man pratar med henne. Oj, oj. Jag ska försöka spela in någon gång när hon pratar. Hon kan babbla oavbrutet i 10 minuter!

Det här inlägget kommer att handla om bajs och kräk, så är man känslig mot sånt så ska man nog sluta läsa nu.

I torsdags kväll när jag skulle byta blöja på Isabell så kommer det helt plötsligt en kaskadkräkning. Det såg ut som en kräkfontän, och Isabell badade i sitt kräk på skötbädden. Konstaterade att hennes bajs hade annan färg och konsistens också än vad det brukar ha.

I fredags kväll så kommer det en till kaskadkräkning. Värre än den som var dagen innan, och när jag håller på att torka bort allt kräk så kommer det en stråle som jag tror är kiss (hade inte hunnit lagt dit någon ny blöja) men när jag tittar efter så ser jag att det sprutar ur baken på henne. Jag som har lätt för att vara nojjig annars, blev orolig. Det kan väl inte vara normalt att det sprutar så ur rumpan? Så jag ringer sjukvårdsrådgivningen, och får rådet att vi ska åka till akuten.

Pulsen var normal och hon hade ingen feber. Men barnläkaren ville ändå kolla på henne innan vi fick åka hem. Så hon lyssnade på hjärtat och lungorna och hörde blåsljud, men kunde i övrigt inte märka något annat konstigt. Hon trodde kanske att det var något virus. Så hon tyckte att vi skulle ge henne mat oftare men i mindre mängder.

Så Isabell är både förkyld och magsjuk. Stackars ♥

Jag kan inte bara släppa det här.
När jag tänker på vad veterinären sa efter att hon kontrollerade hjärtat så kommer tårarna.
"Nu är det inget hjärta som slår längre."

Jag satte mig ner brevid honom på golvet där han låg. Strök honom över ryggen och pussade honom på nosen och sa sov gott. Sen gick vi ut genom dörren. Jag tittade tillbaka på honom. Det kändes så jävla fel att bara lämna honom där.

Jag knyter an så starkt till djur. Det är därför det här är så fruktansvärt jobbigt.
Klart att jag undrar vad folk ska tycka egentligen, samtidigt som jag känner att det är det sista jag bryr mig om. Kanske att det är löjligt och att det 'bara' handlade om ett djur? Men om man nu tycker det så behöver man inte läsa.

Zorro var en enorm trygghet för mig. Har alltid blivit på bra humör när jag tänkt på honom. Han var så sjukt klok och han visste så väl om någonting var fel, om man var ledsen, för då ville han alltid vara så nära.

Något av det jobbigaste jag har varit med om.
Men nu har han det bra.
Älskade älskade kompis <3

Jag måste få skriva av mig. Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv.

Jag trodde inte att man kunde ha så här starka känslor för ett djur. Men Zorro har inte bara varit ett djur. Han har ju varit familjens kompis i nästan 11 år. En underbar kompis. Dom som har träffat Zorro vet att han är en av världens snällaste hundar.

På onsdag åker vi till veterinären med honom. Då ska han få somna in. Usch. Jag har sagt att jag ska följa med, men jag velar fram och tillbaka hela tiden. Kommer jag att klara av det?

Igår mådde jag jättedåligt. Det kändes precis som att vara nere i en depression. När jag började gråta så kunde jag inte sluta. Jag grät och grät och grät. Jag fann ingen tröst i nånting. Inte ens när jag gosade med Isabell kändes det bättre. Och då är det illa.

Ja, vi firade midsommar på hemmaplan. Har känt mig krasslig i ett par dagar, så jag trodde att jag kanske höll på att bli förkyld. Men idag mår jag bra konstigt nog. Vilket fall som helst så åt vi gott och tittade på film hela kvällen. Så det blev ett väldigt lugnt firande.

Igår kom paketet som vi beställde från Ellos. Vi passade på att köpa kläder till Isabell på rean, och det blev mycket fina kläder för pengarna. Men en sak som är lite rolig är deras storlekar. OJ vad stora kläderna var! Beställde det mesta i 74 så att hon har bra med kläder till i höst. Men det vette sjutton om hon kommer kunna ha dom. Hon håller på att gå över till 68 nu, så det är ju inte jättelänge kvar tills hon ska ha 74. Men, men. Så länge kläderna inte är för små så spelar det ingen roll.

Nu på tisdag kommer leveransen med vårat kök. Jag gruvar mig, för jag vet att det kommer att bli stökigt, och ingenting kommer att vara där det brukar vara. Jag längtar tills allting är klart, då man får börja organisera och ställa in saker i skåpen. Tommy längtar som en tok tills vi ska sätta igång med arbetet. Han är som ett barn som längtar till paketöppningen på julafton :)

Isabell har kommit in i någon märklig period. När hon skriker för att hon är hungrig så ger vi henne mat, men hon äter kanske 5-10 ml, sen vägrar hon att äta mer. Hon brukar äta ungefär var tredje, var fjärde timme. Och hon brukar äta upp allt. Men inte nu. Är det någonting man bör vara orolig för?

Så kommer nästa.

Hur ska jag se tillbaka på just 2011 sen? Året då Isabell föddes, och som är det bästa som har hänt mig. Året då jag blev sjuk. Det värsta jag har upplevt i hela mitt liv. Och året då en älskad vän får somna in.

Kan inte förstå att du snart inte finns längre. En del av mig kommer att dö när du försvinner. Vi alla har älskat dig och tagit hand om dig i nästan 11 år. Det gör ont. Så förbannat ont! Men det är det bästa för dig.

Du har varit en så trogen och bra vän. Jag kommer alltid att minnas dig med kärlek och glädje.


Det blir tufft utan dig ♥

- Tycker att dagarna och veckorna går så himla fort! Men det är nog för att man har någonting att göra hela tiden. När Isabell är vaken så leker och gosas man med henne, och när hon sover så försöker jag att hålla hemmet fräscht och tvättkorgen tom så gott det går.

- Jag tycker att allt går så bra nu. Har ätit nya medicinen i ett par veckor, och den funkar jättebra! Känner inte av varken depression eller ångest nu. Jag är så himla glad att jag håller på att bli frisk! Jag är så tacksam för att hjälp och allt stöd jag har fått från både sjukhuspersonal och nära och kära. Jag är så lycklig över Tommy och Isabell så jag kan inte med ord beskriva det.

- Vi håller ju som sagt på med renovering. I lördags åkte jag och älsklingen till Ikea och beställde kök och handlade lite nytt husgeråd. Det gick åt många många många tusenlappar, men det kommer att vara så värt det. Isabell spenderade dagen hos sina kusiner. Stort tack till A och J för barnvakten! Vi var iväg och köpte tapeter idag, och vi kollade även ut kaklet som vi vill ha. Och i morgon ska vi åka och köpa golv. Så snart sätter vi igång :)

- Idag har Isabell fått smaka mat. Hon fick smaka 1/4 tesked mosad banan förra veckan, men det verkade hon inte tycka om. Idag fick hon potatis och palsternacka, också päron/mango puré. Hon fick smaka ungefär en tesked sammanlagt, men ingenting av det åkte ner i magen. Hon spottade ut allt :P

Nu ska jag gå och titta om våran lilla skönhet sover, och sen ska jag pussas och kramas med gubben :)

Ja, idag har vi tagit tag i lite städning. Vi bor ju i en fyra, men ett av rummen hade vi ingen användning av i början, så det har varit som ett förråd kan man säga. Men nu är det rummet urtrensat så att vi har plats för att skruva ihop det nya köket när det kommer. Vi ska åka till Ikea och beställa köket i morgon, sen tar det väl ett par veckor innan vi får hem det. Vi har bestämt att vi ska ha allting hemma innan vi börjar riva ner dom gamla stommarna, ta bort det nuvarande kaklet, riva tapeter och slänga ut det gamla golvet. Till veckan så ska vi åka och titta ut tapeter, kakel och golv.

Ne, nog för nu.

Förresten, tack alla sötnosar för era kommentarer :) <3

Jag känner mig stressad. Det är så mycket saker som händer nu, och kommer att hända framöver.

- Vi planerar renovering av lägenheten. Vi ska börja med köket. Tommy har varit jätteduktig och planerat, mätt och räknat ut hur det ska vara och hur det kommer att bli. Men jag känner att jag inte riktigt hänger med, och det blir jag stressad över.

- Vi planerar bröllop. Det är bokning av kyrka, fixa festlokal, bestämma vilka vi ska bjuda, skriva inbjudningskort, provsmaka tårtor, välja ut ringar, kläder, planera maten, och massa andra saker. Och nu har vi preliminärt satt ett datum. Det som är så synd är att vi inte kommer att kunna bjuda hela våra släkter. Vi vill ha en mindre cermoni, och jag känner på mig att hur vi än gör så kommer någon att bli sur och besviken. Och det får jag ångest över.

Och mitt upp i allt det här så försöker jag också koncentrera mig på att bli helt frisk. Och det absolut viktigaste är såklart Isabell. Hon kommer alltid i första hand!

Sen är det andra saker också som jag funderar över. Saker som inte gör situationen enklare direkt. Jag måste nog hejda mig lite och tänka över saker och ting, så att jag inte riskerar att bli överstressad och kanske sjuk igen.

Nu ska jag gå och natta den underbaraste lilla människan som finns. Våran fina Isabell ♥

 

Gud vilket härligt väder! Här hemma har vi längtat efter regn då vi har haft nästan +30 inomhus.

Dagen har varit lugn. Isabell och jag badade en stund på förmiddan. Hon älskar att bada! Sen for vi iväg på affären och storhandlade. Har konstaterat att blöjor tar slut jäkligt snabbt.

Lyssnar just nu på Jay Smith, och sjunger med. Jag upptäckte häromdagen hur mycket jag saknar att sjunga. Jag har inte tagit en ton på jättelänge. Jag saknar gymnasiet, musiken, att sjunga i kör (som jag älskar). Musik och sång som har varit mitt största intresse sen barnsben, ägnar jag ingen tid åt längre. Det är säkert 3 år sen jag tog i gitarren senast. Jag hoppas att det intresset väcks till liv igen så småningom. Det är ett intresse som jag ärvt från pappa som är musiker, som i sin tur ärvt det av sin mamma. Och jag hoppas att det lever vidare med Isabell. Det skulle göra mig så glad!

Isabell sover, och älsklingen ligger på soffan och tupplurar. Så jag funderar på om jag ska färga håret eller steka pannkaka. Äh, det får bli håret.

- Medicinen som jag skulle ta i kombination med den antidepressiva medicinen började ge effekt efter bara några dagar. En vecka efter att jag började med Seroquel så kände jag mig i princip som vanligt igen. Så himla skönt! Det känns som att man har varit instängd i en bubbla, och nu har den äntligen spruckit. Känns skönt att börja komma tillbaka till livet på riktigt! Troligen så kommer jag att få äta medicin livet ut, men det har jag inga problem med.

- Isabell växer så det knakar. Vi misstänker att det kanske är någon tand på gång, för hon har fingrarna i munnen hela tiden, och biter på dom. Och hon dregglar nästan litervis varje dag. I övrigt så går allting bra. Det är nog inte långt kvar tills hon vänder på sig. Hon försöker både från mage och rygg. Hon är så duktig! Hon greppar saker, hon älskar att ligga under babygymmet och hon 'pratar' jättemycket. Jag är så stolt över henne! :)

- Vi ska börja ta tag i lite renovering igen. Jag orkade ju inte riktigt med det när jag var gravid, men nu så :). Vi tänkte börja med köket. Rubbet ska göras om. Taket ska målas, det ska tapetseras, läggas golv, nya lister, nytt kakel, nya skåpstommar, nya luckor, nya vitvaror, nytt bord+stolar. Vi håller på att planerar för fulla muggar nu. Det blir ingen billig historia, men vi kommer att bli så nöjda!

Igår så tog lilla familjen Falkesjö/Burström en sväng på stan. Isabell hade nästan inga sommarkläder så vi tog och köpte lite. Vi har letat som tokar efter helvita strumpbyxor, men det har inte funnits i Isabells storlek, men igår så hittade vi helvita i hennes storlek. Äntligen!



Har också beställt kläder åt henne. Eftersom att hon är en riktig kräkfia så kan man inte ha för mycket kläder. Det blir en del byten varje dag.

Jag älskar att titta på och handla kläder, men som tur är så blir det inte så ofta. Men igår så fick både jag och Tommy lite nytt också. Jag tvingade Tommy att titta efter trekvarts shorts eftersom att han bara har ett par. Och till slut så blev det både shorts och t-shirtar till honom. Jag köpte nya leggins, också unnade jag mig en tunika från Zizzi. Älskar den butiken!