Måste få skriva av mig!
Jag har inte skrivit på länge. Jag har inte haft någon lust. Ingen ork. Det händer saker i mitt liv nu som låser mig. Mitt välmående, om jag nu har något. Känns inte så just nu.
Jag tänker inte gå in på detaljer. Det är bara några få som vet vad som händer mig just nu, och så ska det förbli. Jag pratar med dom närmaste, men inget mer. Kanske man undrar varför jag skriver överhuvudtaget när jag inte tänker berätta någonting. Jo, för jag har så mycket tankar och känslor inom mig som jag inte vet vart jag ska göra av. Jag berättar ju allt för Tommyälsklingen. Har också pratat av mig hos svärmor och Ida. Men det känns ändå som att det finns mer. Mer som vill ut. Men jag kan inte specifikt säga vad det är. Det är allt, helt enkelt.
Jag har inte mått så bra den senaste tiden. Jag mår fortfarande inte riktigt bra, men bättre än förut. Jag tar mig sakta framåt. Men det är ett lidande i sig att det går sakta framåt. Jag vill må bra nu! Jag ville må bra förut, och jag vill må bra för all framtid.
Egentligen så har jag inget speciellt att må dåligt över. Jag har det ju bra. Jag lever tillsammans med världens underbaraste fästman, jag har mitt egna hem, jag har en underbar familj och underbara vänner. Men jag mår dåligt ändå. Jag är stressad, och det är inte på ett positivt sätt.
Varför är jag stressad?
Varför börjar jag må dåligt så plötsligt?
Varför känns hela livet som ett trassligt garnystan?
Jag tänker, funderar, tänker och funderar. Men jag kan för mitt liv inte komma på något som jag skulle kunna må dåligt över? Givetvis. Jag saknar mamma jämt. Jag mår dåligt över att hon inte finns längre. Men det känns ändå mer som en naturlig och definitiv sorg än det jag känner nu.
Är det försöken att bli gravid som gör mig stressad?
Att jag inte har ett fast jobb, och därmed en väldigt varierande inkomst?
Känner jag mig stressad över att jag har en mani om att det alltid ska vara rent, fräscht och fint hemma?
Jag känner mig rastlös, trots att jag skulle kunna fylla mina dagar från morgon till kväll med saker jag kan göra.
Jag har några vänner som har det tufft nu, och dom vill jag finnas till för. Jag vill finnas till för alla mina vänner. Jämt! Men bara att skicka iväg ett sms, eller svara på ett telefonsamtal kan kännas tufft just nu.
Tänk om jag bara kunde veta varför jag mår dåligt. Det skulle vara mycket enklare så. Då kunde jag på något vis ta tag i problemet och försöka ordna det på något vis. Men när det är så här så vet man ju inte i vilken ände man ska börja, och redan där ger man upp.
Förra våren hände samma sak. Jag började må dåligt, men jag vet än idag inte varför. Är det vårdepression? Solen tittar fram, naturen vaknar till liv, man vill göra så mycket. Man vet inte vart man ska göra av alla härliga vårkänslor. Kan man bli stressad av det? Och kan det leda till en depression?
Våran samling
Jag har egentligen aldrig samlat på någonting speciellt. Jag samlade på h&m:s plastpåsar i min ungdom, och hade väl närmare 700 st som mest. Men den samlingen dog ut.
En kompis till mig samlar på grisar. Hon har hundratals. En annan kompis samlar på får.
Jag kände att jag också ville samla på någonting, och nu har jag kommit på vad!
Badankor. Jag älskar dom! Jag vill ha dom i alla färger, storlekar och mönster. Vi har inte så många än, men det blir med all säkerhet fler.
Om ni tänker er att dom mindre ankorna på bilden är normalstora, så kan ni ju tänka er hur stor den till vänster är. Nästan som en fotboll! Den köpte Tommy åt mig igår. Dom finns på Ica Maxi.
Sitter och kikar på Bluebox hemsida där dom har jättemycket badankor.
Hittade till och med badankor som kommer att bli perfekt som
tårtdekoration till våran bröllopstårta :)
Samlar ni på nånting?
Berätta gärna :)
På bättringsvägen?
Njaeh.
Har lyckats få i mig lite att dricka iallafall, men blir illamående av lilla minsta.
Skulle ta mig ett varmt och skönt bad, men det blev allt annat än skönt. Eftersom att blandaren till duschen håller på att ha gjort sitt så märkte inte jag att vattnet blev hetare och hetare. Så när jag ställde mig i vattnet så skållade jag fötterna och vaderna. Mindre skönt.
Har kännt mig så rastlös hela dan idag, men har inte orkat göra någonting. Har inte orkat ligga ner, har inte orkat pyssla på med nånting, har inte orkat svara i telefon, inte orkat svara på några sms.
Tommy lagar mat, och det luktar så gott. Men det är ingen mening att ens försöka smaka sen.
Nu ska jag försöka dricka lite vatten. Är så himla törstig!
Vilken totalt misslyckad påskhelg!
I onsdags eftermiddag så tog jag och Tommy våran packning och åkte till Lit. Meningen var att jag skulle jobba torsdag, fredag, lördag och söndag, så vi skulle bo hos pappa över helgen.
På vägen till Lit så började jag må lite illa. Åksjuka tänkte jag. När vi kom till Lit så fick vi veta att pappa hade varit klen hela dagen, och i och med att han sa så så började jag må ännu sämre. Mådde jätteilla och kände bara hur allting snurrade i huvudet. En liten stund senare så var det bara att kuta på toa och kräkas. Sen kräktes jag hela onsdagkväll, onsdag natt och igår fram till 17-tiden.
Efter sista kräk-svängen på toa igår så blev jag liggandes i sängen. Jag hade så ont i hela kroppen så jag kunde inte röra mig. Jag hade hög feber, och mitt ansikte var helt uppsvällt och lila-röd-fläckigt.
Dessutom så blev Tommy tvungen att åka hem från jobbet i går, för han hade också oturen att åka på magsjuka.
Idag har jag iallafall kunnat kliva upp ur sängen, och jag kan röra på mig hyffsat, men jag har fortfarande jätteont i kroppen, speciellt i ryggen. Så vi packade ihop oss och åkte hem idag.
Nu har även jag insett att det är dags för mig att ta kontakt med en läkare för att få reda på hur det egentligen står till med mig. Jag har varit sjuk orimligt ofta den senaste tiden, och det tär både på kroppen och på psyket. Dessutom så förlorar jag en hel del inkomst.
Hoppas att eran påskhelg har varit, och fortsätter att vara bra.
Glad påsk!
