Lillan

♥ ♥ ♥

Puss älskling


Senaste nytt

Ja, jag vet inte om jag har så mycket spännande att berätta.

I onsdags så sa jag till Tommy att jag måste få en paus från allt stök hemma. Så vi packade våra väskor och åkte ut till pappa i Lit. Tommy har varit hemma på dagarna och jobbat på med köket, och jag och Isabell har haft det lugnt och skönt hemma hos pappa. Lite orättvis arbetsfördelning. Men som tur är så tycker Tommy att det är roligt att hålla på.

Annars då? Ja, vi försöker hela tiden att få till någon slags ordning på allting, men det går inte. Så det är bara att acceptera att det kommer att vara stökigt tills vi är färdig med köket. Det är ju inte så mycket kvar nu. Just nu får Tommy hjälp av Andreas med tapetseringen, sen är det bänkskivan som ska sågas till. Sen är det lite småfix med lister och sånt. Sen ska vi börja montera lådor och hyllplan och hänga upp skåpdörrar. Och sen ska vi få hjälp av Anders med kaklet.

Jag längtar tills allt är klart, så man får börja ställa in i skåp, hänga upp gardiner, montera ihop nya bordet och stolarna, hänga upp någon tavla kanske, sätta upp dom nya lamporna.

Jag måste få skryta lite. Tommy har varit så himla duktig! Han har grejjat på i köket, och samtidigt hjälpt mig med Isabell när jag har mått dåligt. Han har gjort det så bra, och köket kommer att bli så himla fint!

Värdelös mamma?

Igår bröt jag ihop, för det kändes verkligen som att Isabell hatade mig. Så fort hon var onöjd och jag försökte göra henne nöjd så gallskrek hon. Hon skrek när jag matade henne, hon var helt tyst när Tommy matade henne. Hon skrek när jag bytte blöja, hon log åt Tommy när han bytte på henne. När hon började gråta och jag tog upp henne för att trösta så skrek hon ännu värre, hon blev kolugn hos Tommy. Jag kände mig som en urusel mamma. Eller ne, jag kände mig inte som någon mamma alls. Jag kände mig totalt värdelös för att jag inte kunde trösta henne.

Jag vet att det inte är något nytt. Jag vet att dom flesta föräldrar säkert känner samma sak, åtminstonde någon gång. Men det känns ändå förjävligt.

Idag har det gått bättre. Jag satt nyss i soffan, med Isabell i min famn, och tittade på tv. Och hon höll faktiskt på att somna i min famn. Då kände jag att värdelösheten släppte. Hade det inte varit för att hon har sovit lite väl lite idag så hade hon fått sova i min famn. Men jag ville inte riskera att väcka henne. Så jag la henne i sängen, och för en gångs skull så somnade hon utan gråt och skrik.

Jag älskar Isabell så mycket, så ibland vet jag inte vart jag ska göra av all kärlek.

Jag skulle kunna göra exakt vad som helst för henne


Surpuppor

Isabell är inte på bra humör idag. Hon är bara nöjd korta stunder. Har försökt med det mesta. Bytt blöja, tagit bort snor ur näsan, hon har fått mat, jag har tagit på henne svalare kläder (det är sjukt varmt i våran lägenhet), jag har lekt med henne, sjungit för henne, hon har sovit (dock bara korta stunder). Den här jäkla förkylningen är inte rolig! Hon hade feber förut idag, så hon fick en alvedon.

Eftersom att inte Isabell är nöjd så är inte jag heller det. Idag är jag verkligen på jättedåligt humör. Det är så himla varmt, och just nu har vi 27 grader i lägenheten! Vill inte ha någonting öppet heller för Isabells skull. Sen är jag också förkyld.

Också känner jag mig så sjukt stressad över hur det ser ut här hemma nu. Vi visste hur det skulle bli, och jag pratade med Tommy om det innan vi satte igång, att jag kommer att må dåligt och bli stressad över att det är rörigt. Just nu diskar vi i baljor i badkaret. Tvättkorgen är överfull, för vi har knappt plats att ställa upp en torkställning, vardagsrumsbordet blir fort belamrat med saker. Vi har kyl, frys, skafferi och dom nya stommarna i vardagsrummet. Alla torrvaror är nerpackad i flyttkartonger, så man får leta igenom alla lådor när man ska ha nånting.

I morgon ska vi åka till Lit. Ska bli skönt att vila lite från den här röran.

Bättre sent än aldrig

Klädkammaren före:




Klädkammaren efter:









Lilla hjärtat

Isabell växer alldeles för fort tycker jag! Jag hinner inte med. Vi börjar fundera på om vi måste gå upp en blöjstorlek ganska snart eftersom att hon får märken efter 3:orna nu. Sen har jag börjat sortera bort en del kläder i storlek 62. Herregud, hade hon inte 56 alldeles nyss?

Vi har köpt gröt med banan som vi ska börja introducera lite smått. Jag tycker inte att hon står sig speciellt länge på ersättningen längre, och då ger vi ändå semper 2 nu. Hon blir 'hunger'grinig redan efter 1,5 timme efter att hon ätit. Så jag hoppas att det går bättre med gröten än vad det gjorde med potatis/palsternacka purén.

Vi köpte pärondryck nu när hon är sjuk och måste få i sig extra mycket vätska, eftersom att hon inte vill ha ersättning hela tiden, och vattnet spottar hon ut vissa gånger. Och den tycker hon om! Det kanske inte är det bästa att ge, men huvudsaken är att hon får i sig någonting tycker jag.

Jag har märkt att hon verkligen reagerar på sitt namn nu när man pratar med henne. Oj, oj. Jag ska försöka spela in någon gång när hon pratar. Hon kan babbla oavbrutet i 10 minuter!

Varning!

Det här inlägget kommer att handla om bajs och kräk, så är man känslig mot sånt så ska man nog sluta läsa nu.

I torsdags kväll när jag skulle byta blöja på Isabell så kommer det helt plötsligt en kaskadkräkning. Det såg ut som en kräkfontän, och Isabell badade i sitt kräk på skötbädden. Konstaterade att hennes bajs hade annan färg och konsistens också än vad det brukar ha.

I fredags kväll så kommer det en till kaskadkräkning. Värre än den som var dagen innan, och när jag håller på att torka bort allt kräk så kommer det en stråle som jag tror är kiss (hade inte hunnit lagt dit någon ny blöja) men när jag tittar efter så ser jag att det sprutar ur baken på henne. Jag som har lätt för att vara nojjig annars, blev orolig. Det kan väl inte vara normalt att det sprutar så ur rumpan? Så jag ringer sjukvårdsrådgivningen, och får rådet att vi ska åka till akuten.

Pulsen var normal och hon hade ingen feber. Men barnläkaren ville ändå kolla på henne innan vi fick åka hem. Så hon lyssnade på hjärtat och lungorna och hörde blåsljud, men kunde i övrigt inte märka något annat konstigt. Hon trodde kanske att det var något virus. Så hon tyckte att vi skulle ge henne mat oftare men i mindre mängder.

Så Isabell är både förkyld och magsjuk. Stackars ♥

RSS 2.0