För lite drygt en vecka sen så vaknade jag upp och kände mig pigg och glad. Jag kände mig frisk helt enkelt. Men då kom det ett riktigt bakslag ett par dagar efteråt. Så den här veckan har jag mått väldigt dåligt. Har inte orkat göra någonting. Inte orkat träffa eller prata med någon. Har knappt orkat tagit hand om Isabell.

Var till läkaren idag och diskuterade alternativa behandlingar. Han frågade bland annat om jag kunde tänka mig att prova ECT igen, men det tackade jag nej till. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt och obehagligt med minnesstörningarna. Så istället la läkaren till en medicin. Så nu ska jag äta två olika mediciner för depression. Hoppas så innerligt på att det ska funka!

Och mitt uppe i mitt dåliga mående så har jag kapat banden till en person. En person som har varit otroligt viktig och värdefull för mig. Personen talade klart och tydligt om för mig att jag har ljugit och fejkat hela grejen. Att jag har varit och är sjuk.

- Varför skulle jag fejka en depression?
- Varför har jag ätit antidepressiv medicin i snart 6 år?
- Har jag legat på sjukhus i 1,5 månad och fått flera olika behandlingar och mediciner
för att jag tycker att det är roligt?
- Alla läkare som har ställt diagnosen svår depression, ljuger dom?


Nu hoppas jag på att jag ska bli helt frisk så att jag kan njuta av min fina dotter och min fina sambo, och börja planera renovering av lägenheten :)

Tusen tack för era kommentarer!

Om jag skulle berätta om allt som har hänt dom senaste månaderna så skulle nog ingen orka läsa hälften ens. Så jag skriver lite kortfattat.

- Jag och Tommy har blivit föräldrar till världens vackraste. Jag blev igångsatt pga förlossningsrädsla. Karin Margareta Isabell Falkesjö föddes fredagen den 25 februari klockan 02.04. Jag använde lustgas, och det hjälpte faktiskt. Man har ju hört många som tyckt att det inte hjälpt ett dugg, så jag var lite orolig. Men som sagt, det fungerade för mig. Sen fick jag ryggbedövning, och det var himmelriket! Jag ska skriva mer om förlossningen i ett annat inlägg. Isabells gudmor är underbara Annelie, och hennes gudfar är min underbara lillebror Mattias.


- Jag drabbades av en svår depression efter förlossningen. Så pass svår att jag blev tvungen att läggas in på sjukhus. Jag genomgick 12 stycken ECT-behandlingar. Efter dom 12 behandlingarna blev vi tvungna att sluta med ect eftersom att jag drabbades av svåra minnesstörningar (som är en vanlig biverkan). Jag kom inte ihåg vilket datum Isabell föddes, jag var iväg och klippte mig en dag och ca ett dygn senare hade jag glömt bort hela tillfället då jag var hos frissan. Men det värsta var att jag glömde bort hela förlossningen och hela BB vistelsen.

- Jag var inlagd ca 6 veckor. Fick pröva olika antidepressiva mediciner, som inte hjälpte. Jag trodde att mitt liv var över. Att jag aldrig skulle bli bättre. Jag funderade tillochmed på om jag hade insjuknat i någon allvarlig sjukdom som schizofreni. Sen blev jag insatt på droppbehandling med anafranil i 9 dagar, sen blev jag utskriven och fick börja ta klomipramin (anafranil i tablettform). Nu börjar jag sakta men säkert komma tillbaka till verkligheten igen. Den här tiden har varit den absolut värsta i hela mitt liv. Jag skulle aldrig önska min värsta fiende det här. Aldrig! Det som gör mest ont är att jag har missat första tiden med Isabell.

Tommy är min hjälte. Samtidigt som han ensammen har tagit hand om Isabell så har han funnits vid min sida hela tiden. Dag som natt. Han har torkat mina tårar och förklarat för mig om och om igen att det blir bättre. Han är mitt livs kärlek och jag är så stolt över honom ♥

Nu är det mesta köpt till tösen iallafall.

Den enda stora grejen som saknas nu är skötbordet som vi ska ha uppepå tvättmaskinen. Tommys pappa snickrade ett jättefint till Tommys systerdotter, och det sitter så himla stadigt och bra på deras tvättmaskin. Så Tommy ska göra ett liknande. Det kommer att bli superbra!

Var iväg och köpte ett begagnat babyskydd+bas igår. Skönt att ha det gjort! Vi har varit lite fram och tillbaka med babyskydd. Funderade först på om vi skulle hyra ett på Barnens Hus, men då fick vi reda på att det inte nödvändigtvis var nya stolar dom hyrde ut, och då kände vi att vi lika gärna kunde köpa ett begagnat och komma lite billigare undan. Nästa bilbarnstol ska vi lägga mer pengar på eftersom att den kommer att användas längre.

Just det, i helgen som var så köpte vi en barnvagn. En till! Det var en natt då jag inte kunde sova, så jag satt och kikade på blocket bara för skojs skull, och då hittade jag en sån vagn som vi funderade på allra först.

Vilket klipp säger jag bara! Den fanns här i Torvalla, ca 500 m från där vi bor. Använd i 7 månader, sittdelen aldrig använd. Inte det minsta solblekt, och inte en skråma någonstans! Vagnen ser faktiskt oanvänd ut. Dom som sålde vagnen hade varit så nöjd med den, men dom sålde den för att dom hade skaffat en smidigare sittvagn. En jättefin och fräsch vagn för blyga 2000 kr! När vi först började kolla på den här modellen så ville Tommy helst ha en svart/grå. Men jag tycker rött och svart är så snyggt, och Tommy tycker att färgerna är helt okej :) Vi känner oss väldigt nöjda!

Så nu ska vi lägga ut den andra vagnen vi köpte. En Emmaljunga City Cross -08 med hårdlift. Hoppas att vi får den såld. Annars får det bli framtida dagisvagn.


- När vi började planera och fundera kring alla inköp så ville vi gärna ha barnvagn och babyskydd helt nytt. Men om vi hade köpt vagn och babyskydd som vi allra helst ville ha så hade det gått på mer än 7000 kr. Visst hade vi kunnat köpt det, men tänk vad mycket pengar vi har sparat som kan gå till annat istället. Nu har vi minst lika bra saker för knappt 2500 kr (4500 kr om man räknar med bägge vagnarna).

- Vi har fått en del begagnade kläder, också har vi köpt och fått lite nytt. Vi har kanske 6-7 uppsättningar av allting i strl 50/56 och 62/68. Vi tycker att det känns lagom. Sen har vi ju egen tvättmaskin med ett väldigt bra snabbprogram, så vi kan tvätta och torka kläder åt tösen på mindre än en timme. Sen så älskar ju jag att titta på bäbiskläder, och det händer att jag köper någonting ibland. Men ingenting som jag anser vara onödigt :)

- Vi hade turen att få ärva både kläder och lite bäbisleksaker av Tommys syskonbarn. Superbra tycker vi, och det uppskattas enormt! Och babygym fick vi av Tommys föräldrar, så tösen har nog så att hon klarar sig ett tag när hon väl börjar uppskatta sakerna. Leksaker kommer vi att titta efter allt eftersom hon växer, men vi kommer inte att ha enorma högar med leksaker!

- Vi har läst om många som anser att babysitter är något av det bästa köp man kan göra. Och vi fick ju en jättefin av Tommys föräldrar.

- Det var inga stora diskussioner kring spjälsäng iallafall. Vi ville inte ha en ny för 2-3000 kr. Vi fick en fin begagnad av Tommys föräldrar. Madrassen däremot köpte vi ny.

- Vi har funderat på en babybjörn bärsele. Men vi har bestämt oss för att avvakta med det.

Jag trodde att jag hade världens längsta väntan framför mig när vi plussade. Det var den 23 juni förra året, och nu sitter jag här, höggravid i vecka 37. Vad har jag gjort alla dom här veckorna? Hur kan tiden ha gått så fort?

Dessvärre så känns det som att dom kommande veckorna kommer att vara dom längsta i mitt liv. Visst, nu kan ju tösen komma i princip när som helst. Men jag har ställt in mig på att jag kommer att få gå minst till BF, kanske tillochmed två veckor till.

Så länge hon mår bra i magen så är det ju självklart bäst att hon stannar där ett tag till. Men jag längtar ju som en tok efter henne! För att inte tala om hur mycket hennes pappa längtar ♥

Igår var vi iväg på tillväxtultraljud för att få höra hur stor tösen är. Konstigt att det kan vara så olika, för enligt min barnmorska här i Torvalla så hade magen växt så pass mycket att jag låg högt över kurvan, så pass högt att det fanns en oro för diabetes. Men enligt UL igår så såg allting helt normalt ut. Jag har precis lagomt med fostervatten och tösen väger lite drygt 2700 gram nu.

Jag förstår också att olika BM kan få till olika mått, men när den ena säger "Du ligger väldigt högt över kurvan" och den andra säger "Det här ser helt normalt ut" så blir man aningen förvirrad. Ja ja, jag litar ju mer på UL isåfall.

Tösen har ju inte mycket plats alls att röra sig på numera, så minsta lilla rörelse hon gör så känns det jätteväl. Ibland får hon till riktiga fullträffar mot revbenen eller mot kissblåsan, och det gör så ont! Men vad gör man? Jag kan inte låta bli att tycka att det är helt underbart egentligen. Jag har faktiskt fortfarande svårt att förstå att jag ska föda MITT och TOMMYS barn om några veckor. Våran dotter ♥


Sen i tisdags så har det varit så tomt här hemma. Min älskling är på hemlig ort, och jag hoppas att han får komma hem snart! Jag känner mig tom, ledsen och orolig utan honom. Tänker på honom hela tiden! Min prupp ♥

Så nu håller jag på att fli till här hemma så att det ska vara fint och fräscht tills han kommer hem. Har ett tvättberg som kan jämföras med Mount Everest, så så fort klockan slår 07.00 så ska jag slå igång en maskin. Och för att inte tala om hur det ser ut på golvet här! Man kan tro att vi inte äger nån dammsugare, för det är fullt med dammråttor överallt. Men det ska jag nog råda bot på.

Åh, sitter och tittar på barnkläder. Har aldrig en tanke längre på att försöka hitta något klädesplagg till mig själv, det är bara bäbis/barnkläder som gäller :)

Senast jag gjorde någonting med mitt hår var i april/maj förra året tror jag. Då klippte jag och slingade. Men sen jag blev gravid så har jag inte gjort någonting. Varken färgat eller klippt. Håret började växa tokfort, så därför kände jag att jag ville spara ut håret en bit.

Nu börjar jag tycka att mitt hår är tråkigt och fruktansvärt slitet, så jag sitter och googlar frisyrer och färgningar. Självklart kommer jag att fråga om det är riskfritt eller inte för gravida att färga håret när jag ska till frissan. Har läst en del om det och det står ju olika överallt. Någon av er som vet kanske?

Vilket fall som helst. Jag är så himla sugen på mörkare underhår och slingor i olika ljusa nyanser i överhåret. Har alltid tyckt att det har varit så snyggt, och en gång i tiden hade jag mitt hår färgat så. Har aldrig trivts så bra i någon annan färgning, och jag gjorde ett fruktansvärt misstag som färgade om håret då.

Inte den bästa bildkvalitén, men det är ungefär så här jag menar (tänk bort dom röda slingorna):

Är däremot inte riktigt lika säker på vilken frisyr jag vill ha. Jag skulle vilja ha en riktigt tuff frisyr. Rejält uppklippt och busigt. Men jag vill kunna sätta upp håret också. Så den här gången lutar det nog åt att jag bara toppar håret och kanske klipper upp det lite. Vi får se.

Senaste tiden:

Jag har blivit faster till två fina tvillingflickor! :) Så nu är jag faster till sammanlagt fyra fina flickor som jag älskar så mycket! :)

Jag är ett riktigt hormonmonster just nu. Kan börja gråta för ingenting, men ibland finns det verkligen anledningar också. Jag tänker mycket på mamma nu, och hur det hade varit om hon hade levt. Då hade hon varit farmor till tre stycken, bonusfarmor till en och snart mormor till en. Hon hade älskat sina barnbarn mer än någonting annat i hela världen, och jag är så ledsen och arg för att hon inte fick leva och njuta av dom.

Jag har sammandragnings-maraton mest varje dag. Ibland gör det ont, men oftast känns det bara obehagligt.

Jag blir så fort trött. Häromdagen så åkte jag in till stan och fikade med mina flickor, och efteråt gick vi en liten runda på stan. När jag kom hem sen på eftermiddagen så var jag så trött att jag höll på att slockna när jag och älskling åt middag.

Vi åkte in på förlossningen tidigare i veckan, för vi trodde att tösen var på väg. Jag var helt säker på att det var riktiga värkar jag kände, men inne på förlossningen så konstaterades det att tösen inte hade några som helst planer på att komma. Hon mår så gott i magen så! Troligen så var det lite kraftigare förvärkar jag kände av.

När jag var till BM förrförra veckan så tyckte hon att magen hade blivit väldigt stor på bara två veckor. Och mycket riktigt, när hon mätte magen så hade den växt som ogräs! Jag låg ganska högt över kurvan. Så hon misstänkte att det kunde vara grav-diabetes (bäbisar kan bli väldigt stora av det). Så i onsdags var jag iväg och gjorde en glukosbelastning som visade att jag inte har diabetes. Skönt! Men från fredagen den 22:a till i onsdags den 26:e så hade magen växt en bit till! Så BM skickade en remiss till specialistmödravården på en gång. Så nu på tisdag ska jag dit för ett tillväxtultraljud för att se hur stor tösen är. Är hon mycket för stor så kan det bli frågan om igångsättning ganska snart.

Vi har börjat föräldragrupp. Även om man redan läst och hört det mesta som tas upp där så tycker jag att det är superbra! Kul att få träffa andra blivande föräldrar som bor i närheten.

Tösen verkar älska musik! Pappa Tommy höll telefonen framför magen häromdagen, och hon dansade som det kändes :) Och ibland när jag sjunger för henne så känner jag (troligen) ett knä eller nånting som åker fram och tillbaka över magen. Favoriten verkar vara Bä bä vita lamm :)


Det blir mest bara gravid och bäbisprat här på bloggen :)

Tar och härmar Annelie lite ;)




Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

Just nu går dagarna ganska segt. Jag blev ju beviljad havandeskapspenning, så jag jobbade min sista dag den 30:e december. Det kändes både konstigt och skönt. Dom sista veckorna kändes det faktiskt jobbigt att åka och jobba när man dels inte mådde riktigt hundra, och dels inte kunde röra sig obehindrat. Så nu går dagarna segt som sagt, men jag har chansen att lägga mig och vila när jag känner att jag behöver det, och det är väldigt skönt.

Det blev ett lugnt nyårsfirande för våran del. Vi bjöd hit min familj på födelsedagsfika. Sen åt vi middag allihopa hos M och E. Och efter middagen blev jag så trött och slut så jag somnade i deras soffa. Vid 22-tiden bestämde vi oss för att åka hem. Vi bäddade i vardagsrummet och kikade på Skansen. Vi kysste varandra vid tolvslaget, och sen somnade vi gott i varandras armar. Som sagt, ett väldigt lugnt nyår :)

Magen bara växer och växer. Snart orkar jag inte bära den längre! I måndags var jag iväg på UL för att få veta hur moderkakorna låg, och jag har ingen föreliggande moderkaka längre. Skönt! Fick också veta att tösen växt precis som hon ska och att hon väger ca 2,1 kg nu. Inte så liten längre! Hon ligger med huvudet neråt, och det har hon gjort i någon vecka nu. BM tror att hon kommer att ligga kvar så tills det är dags.

Sen någon vecka tillbaka så har jag svårt för att hitta en bra ställning att sova i. Jag kan inte ligga på rygg längre, för då kan jag nästan inte andas. Så det blir mest att jag ligger på sidan. Men konstigt nog så vaknar jag alltid av att jag ligger på mage.

Blev lite orolig för några dagar sen, då jag skrev på FB om hur tösen förde ett väldans liv då jag duschade varmt. Jag fick två kommentarer, den ena skrev att bäbis kan tycka att det blir för varmt, och den andra skrev att dom kan bli stressad av varmvatten. Såklart så blev jag orolig, och har avstått från varmare vatten, vilket faktiskt har varit en stor uppoffring för mig då jag duschar varmt när jag har ont. Jag tog upp det med BM igår när jag var dit, och hon sa att det ska krävas väldigt hett vatten och att man badar/duschar väldigt länge för att bäbisen ska känna av värmen. Möjligtvis att bäbisen får lite högre puls om man badar/duschar varmt längre stunder. BM sa att jag lugnt kunde fortsätta med mina duschar, och hon tyckte att om det lindrade min värk (både foglossning och förvärkar) så var det bara positivt. Skönt!

Ne, nu hoppas jag att karln kommer snart så vi kan gå och handla till dagens middag. Chili con carne. Mums!

Oj, jag måste vara världshistoriens sämsta på att uppdatera. Jag skriver lite kortfattat och enkelt. Det blir bäst så.


- Både jag och Tommy åkte på parasitsjukan för ett par veckor sen. Vi låg hemma som döda flugor i soffan en hel vecka.

- För ca en vecka sen så trodde jag att bäbisen var på väg. Vaknade och hade så sjukt ont i magen. Vi åkte in på förlossningen där det konstaterades att det inte var någon bäbis på väg, men att jag kunde ha åkt på en eftersläng av parasitsjukan.

- Jag har börjat fått förvärkar. Det är sjukt jobbigt, och det enda som hjälper någorlunda är att sitta i badkaret och spola varmvatten på magen.

- Vi har köpt/fått barnvagn. Vi beslutade oss tillslut för att köpa en begagnad. Vi hittade en jättefin Emmaljunga på blocket och slog till direkt. Vi är väldigt nöjda med den! Halva har vi betalat och halva fick vi av Tommys föräldrar ♥

- När jag var hos barnmorskan nu sist så fick jag veta att tösen ligger med huvudet neråt. Hon har fortfarande plats för att vända sig som hon vill utan problem, men hon kan likaväl ligga kvar i den positionen tills det är dags sa BM. Mina värden var som vanligt oförskämt bra. "Det kan inte bli så mycket bättre än så här" sa BM. Jätteskönt att höra! Dessutom hade jag gått ner tre kilo sen förra gången jag var där. BM sa att det inte var någon fara att gå ner lite i vikt, snarare bra för min del som är så pass överviktig. Så det kändes bra :).

Tösen har börjat med riktiga karatesparkar. Ibland blir jag alldeles paff när hon sätter igång, och hon håller gärna på mycket och länge. Vart får hon energin ifrån?! Busunge :D

- Igår var det julafton. Dagen började med en timme i badkaret för att jag hade ont. Sen åt vi jullunch hos svärföräldrarna, sen åkte vi hem en stund så att jag fick vila, sen åkte vi tillbaka och åt julmiddag och umgicks. Jättebra dag med god mat, fina julklappar och framförallt trevligt sällskap.

I julklapp fick vi: Spjälsäng, babysitter, babygym av Tommys föräldrar.
Ett jättefint kort på Elias och Ella + en vagnleksak av Elias, Ella, Anders och Jessica.
En jättefin sparkdräkt (?) till bäbisen av Johnny och Wenke.
Ett jättefint kort på Evangeline + två pyjamasar och ett par tigertossar till bäbisen av Evangeline, Lillasyster i magen, Annelie och Andreas.

Tusen tack! Vi blev så glada för allt fint :D


Ne, nog för nu :)

Helgen har varit mysig, även fast den började mindre mysig. I onsdags natt så kräktes jag. Vet inte om jag fått i mig något olämpligt kanske. I fredags så kom Tommy hem vid 09.00 på morgonen och hade väldigt ont i magen. Så vi har mest legat i sängen och tittat på film.

Vi har advetspysslat lite lätt den här helgen faktiskt genom att sätta upp julgardiner. Jag har hållit mig länge nog nu. Har längtat efter jul i flera månader. Men ljusstakarna får vänta tills nästa helg.

Idag har vi bakat också. Vit ischoklad, och lussekatterna står på jäsning och ska snart penslas. Tänk nästa år vid den här tiden. Då har man ett litet busfrö runt fötterna när man ska baka :) Så underbart! Jag längtar så sjuuukt mycket!

Angående bäbisen. Jag vet inte om jag har skrivit det förut, men det märks redan vem den stora favoriten är; Pappa! Så fort Tommy klappar magen och pratar med bäbisen så blir hon tokig och börjar sparka. Jag har fått för mig att hon gör det av glädje :)

Ne, nu ska vi fixa färdigt lussekatterna, sen blir det till att laga lite middag.

♥

Det har hunnit hända lite grejer sen jag skrev sist. Bland annat så har jag börjat jobba igen efter två veckors (välbehövlig) sjukskrivning. Jag har fortfarande ont, och ibland väldigt ont. Men inte så ont att jag knappt kan gå. Hoppas att jag inte behöver uppleva det något mer.

I söndags så kände jag mig så ledsen, orolig, panikslagen och rädd att jag var tvungen att ringa till förlossningen och fråga vad jag skulle göra. Hade nämligen inte känt av bäbis någonting alls under hela helgen, och min första tanke var väl att jag hade lyft för tungt på jobbet så att någonting blivit fel. Pratade med en barnmorska och hon sa "Kom på en gång!". Hjälp, tänkte jag. Nu är det allvarligt.

Vi kom in på förlossningen och möttes av en supergullig barnmorska som genast höll mig om ena axeln och bad mig att gå in i undersökningsrummet på en gång. Efter inte mer än 15 sekunder så hade vi läkare, barnmorska och barnmorskestudent inne på rummet som hjälpte mig. Dom lyssnade på hjärtljuden, gjorde ultraljud och tog (säger man tog?) kurvan. Men vad dom kunde se så mådde lilla prinsessan alldeles utmärkt, och jag började förstås storlipa när dom berättade det. Lilla tösen var tillochmed så aktiv att det var omöjligt för läkaren att kunna mäta blodflödet i navelsträngen. Hon fick bara suddiga bilder.

Så igår fick jag en tid på specialistmödravården för ännu ett ultraljud. Och allting såg så bra ut så! Fick se så tydliga bilder på lilla hjärtat. Hon snurrade runt och gjorde jättemycket rörelser med händerna och fötterna. Fick tillochmed se en tydlig och fin bild på hennes ansikte :)


Ne, nu ska jag krypa ner i badet tillsammans med mannen i mitt liv ♥

Ja tänka sig att för ca 19 veckor sen så upptäckte vi att jag var gravid. Det har gått ganska fort ändå.

Numera känner jag av lilltösen flera gånger varje dag. Till och med när jag är uppe och går. Det är en helt underbar känsla!

Förut i veckan så var vi iväg på vårat tredje ultraljud (fjärde om man räknar med när vi var in för blödningen). Allting såg bara bra ut med tösabiten och hon hade växt precis som hon skulle. Skönt! Läkaren tyckte sig kunna se blygdläpparna på lilla damen, så nu behöver vi nog inte fundera så mycket mer på könet. Pappa Tommy är omåttligt stolt över att han ska få en liten dotter. Jag med såklart! :)

Och angående moderkakorna så låg en av dom fortfarande lite för nära öppningen, men läkaren var 98% säker på att den skulle ha vandrat uppåt tills nästa ultraljud som vi ska få göra om ungefär sju veckor. Och om den mot all förmodan inte skulle ha gjort det så får man börja diskutera kejsarsnitt.

Nu ska jag försöka väcka karln i huset så vi tar oss iväg ner på stan i bra tid. Ska göra ett till tappert försök att hitta en lite varmare jacka åt mig. Önska oss lycka till.

Vilken himla tur att jag tog upp med barnmorskan att jag var orolig över att jag nästan aldrig kände bäbis! För nu är det en himla aktivitet i magen mest hela tiden. För ett par timmar sen så låg jag och älsklingen i sängen, och han la handen på min mage. Och helt plötsligt så kom det en riktig ninjaspark! Till och med jag blev förvånad över att den kändes så väl. Så pappa Tommy har nu äntligen fått känna bäbisen! Ni kan ju gissa om han blev lite stolt? :)

Igår så for vi ut till pappa för att plocka ihop kläder m.m som ingen kan ha eller helt enkelt inte använder. Vi fick ihop fleecejackor, herrkläder, vinterjackor, skor, vantar, mössor och en hel hög med sängkläder. Så det ska vi bidra med till flyktingarna på Frösön.

Jag har kommit in i en period igen då jag inte kan sova på nätterna. Det verkar helt enkelt som att det är någonting jag får leva med, för det har pågått i perioder i ett par år nu. Och jag vill inte bli beroende av någon sömnmedicin!


Ne, nu ska jag sysselsätta mig med att vika tvätt en stund.

Nu har jag sagt att jag ska bli bättre på att uppdatera, främst för Annelies skull :)


Idag var jag iväg till hälsocentralen och träffade en läkare. Hon konstaterade att jag hade foglossningsbesvär, men tyckte att det var lite märkligt eftersom att jag var så ung, och eftersom att det var så tidigt i graviditeten.

Det verkar inte vara allt för vanligt med foglossningar vid den här tiden i graviditeten, för nästan alla säger "Oj, redan?" när man berättar. Jag vet inte varför just jag har fått det så tidigt. Jag vet bara att jag har ont, och att jag stundvis har så ont att jag måste ha hjälp att resa mig från liggandes och sittandes. Kryckorna är till stor hjälp som tur är, och sen har jag världens underbaraste älskling som hjälper mig. Funderar på om jag ska åka ner på babyproffsen i morgon och fråga om stödbälte. Får se hur jag gör. Vilket fall som helst så blev jag sjukskriven i två veckor.

Barnmorskan satt med under läkarbesöket, och medans läkaren skrev sjukintyget så passade jag på att få klarhet i om det är en myt att bäbisen blir skadad om man sover på mage. (Fast att jag har så stor mage så går det jättebra att sova på mage. Det är skönaste sovställningen tom!) Och hon förklarade att barnet ligger så väl inbäddat så det är INTE farligt. Skönt, för jag har faktiskt varit lite orolig.

Sen tog jag upp att jag var lite orolig över att jag nästan aldrig känner bäbisen längre. För ett par veckor sen så kände jag av henne ganska mycket (inte tydliga sparkar, men små, små buffar). Bm sa att om jag inte kände någonting alls på ett par dagar så kunde jag höra av mig, så skulle jag få komma och hon skulle lyssna på hjärtljuden. Bara för att jag tog upp det idag så har jag kännt av bäbis jättemycket ikväll! Ibland har jag kännt henne riktigt tydligt. Jag drar en lättnadens suck och ler varje gång :). Pappa Tommy blir mer och mer otålig och vill också känna. Jag förstår honom!

Var på barnens hus och skulle höra om dom hade stödbälten där. Men det hade dom inte. Däremot så blev jag lite nyfiken på gördlarna som man har över magen. Jag var rädd att jag skulle vara för kraftig för att kunna ha en, men jag chansade och köpte en. Dom var inte dyr, och jag fick ju lämna tillbaka om den inte skulle passa. Men det gjorde den och den var jätteskön! Verkligen värd pengarna.


Ne, nu har jag pladdrat på bra mycket. Nu ska jag pussas på min underbara man! Jag har upptäckt att jag är så himla kär i honom, och det är så underbart :)

Ibland är det inte så lätt att försöka sova. Alltid ska det vara nånting så fort man har lagt sig bekvämt: Kissnödig, för varmt, magen kurrar, bäbis sparkar, törstig, foglossning.

Att bäbis sparkar (eller snarare "buffar") gör mig egentligen ingenting. Är mest glad att jag känner av henne, och tycker att det är ganska mysigt när hon stökar på :)

Nu har jag varit vaken sen 01-tiden och funderar på om det ens är någon mening att gå och lägga sig och försöka sova. Pussa lite på gubben ska jag göra innan han åker iväg på jobbet iallafall.

Veckorna går väldigt fort märker jag. I morgon är det tre veckor sen vi var iväg på rutinultraljudet.

Allting såg bra ut med bäbisen. Hon (bm kunde inte se några tecken på att det skulle vara en pojke) hade växt precis som hon skulle. Däremot så upptäckte barnmorskan att jag hade en biplacenta.

(En biplacenta är en placenta (moderkaka) som kan sitta helt för sig själv och vara utan navelsträngsfäste. Den kan också vara sammankopplad med huvudplacentan genom blodkärl. Detta förekommer lite då och då. Varför det kan bli så vet man inte helt och hållet. Det kan vara en tvillinggraviditet där tvillingen under tidig graviditet har tillbakabildats.)

Jag har alltså två moderkakor. En större och en lite mindre, och dom satt på varsin sida om 'öppningen'. Det innebär att om inte mina moderkakor vandrar uppåt i takt med att livmodern växer, så kan dom lägga sig för öppningen, och då har jag inget annat val än att göra kejsarsnitt. Men i dom flesta fallen så brukar moderkakan/moderkakorna vandra uppåt.

Det här innebär att jag måste på extra kontroller och ultraljud. Nästa gång blir 2:a november då vi ska på läkarundersökning och få göra ett till UL.

Jag hoppas för allt i världen att jag inte behöver göra kejsarsnitt!


För lite drygt två veckor sen så började jag känna av foglossningar. Och dom har bara blivit värre. Förra veckan var jag sängliggandes i två dagar för att jag hade så ont. Men smärtan idag har tagit alla rekord! När Tommy kom hem från jobbet så gick vi ner på hälsocentralen och lånade ett par kryckor åt mig. Och inte nog med det, så har jag också börjat få sammandragningar. Suck..

Jag avundas dom som går igenom sina graviditeter utan illamående, smärtor och krämpor. Personligen så tycker jag oftast att det mest jobbigt att vara gravid. Jag vill bara att veckorna ska flyga iväg och att bäbisen ska ploppa ut fort som rackarn.

Men jag biter ihop!