Helgen har varit mysig, även fast den började mindre mysig. I onsdags natt så kräktes jag. Vet inte om jag fått i mig något olämpligt kanske. I fredags så kom Tommy hem vid 09.00 på morgonen och hade väldigt ont i magen. Så vi har mest legat i sängen och tittat på film.

Vi har advetspysslat lite lätt den här helgen faktiskt genom att sätta upp julgardiner. Jag har hållit mig länge nog nu. Har längtat efter jul i flera månader. Men ljusstakarna får vänta tills nästa helg.

Idag har vi bakat också. Vit ischoklad, och lussekatterna står på jäsning och ska snart penslas. Tänk nästa år vid den här tiden. Då har man ett litet busfrö runt fötterna när man ska baka :) Så underbart! Jag längtar så sjuuukt mycket!

Angående bäbisen. Jag vet inte om jag har skrivit det förut, men det märks redan vem den stora favoriten är; Pappa! Så fort Tommy klappar magen och pratar med bäbisen så blir hon tokig och börjar sparka. Jag har fått för mig att hon gör det av glädje :)

Ne, nu ska vi fixa färdigt lussekatterna, sen blir det till att laga lite middag.

♥

Det har hunnit hända lite grejer sen jag skrev sist. Bland annat så har jag börjat jobba igen efter två veckors (välbehövlig) sjukskrivning. Jag har fortfarande ont, och ibland väldigt ont. Men inte så ont att jag knappt kan gå. Hoppas att jag inte behöver uppleva det något mer.

I söndags så kände jag mig så ledsen, orolig, panikslagen och rädd att jag var tvungen att ringa till förlossningen och fråga vad jag skulle göra. Hade nämligen inte känt av bäbis någonting alls under hela helgen, och min första tanke var väl att jag hade lyft för tungt på jobbet så att någonting blivit fel. Pratade med en barnmorska och hon sa "Kom på en gång!". Hjälp, tänkte jag. Nu är det allvarligt.

Vi kom in på förlossningen och möttes av en supergullig barnmorska som genast höll mig om ena axeln och bad mig att gå in i undersökningsrummet på en gång. Efter inte mer än 15 sekunder så hade vi läkare, barnmorska och barnmorskestudent inne på rummet som hjälpte mig. Dom lyssnade på hjärtljuden, gjorde ultraljud och tog (säger man tog?) kurvan. Men vad dom kunde se så mådde lilla prinsessan alldeles utmärkt, och jag började förstås storlipa när dom berättade det. Lilla tösen var tillochmed så aktiv att det var omöjligt för läkaren att kunna mäta blodflödet i navelsträngen. Hon fick bara suddiga bilder.

Så igår fick jag en tid på specialistmödravården för ännu ett ultraljud. Och allting såg så bra ut så! Fick se så tydliga bilder på lilla hjärtat. Hon snurrade runt och gjorde jättemycket rörelser med händerna och fötterna. Fick tillochmed se en tydlig och fin bild på hennes ansikte :)


Ne, nu ska jag krypa ner i badet tillsammans med mannen i mitt liv ♥

Ja tänka sig att för ca 19 veckor sen så upptäckte vi att jag var gravid. Det har gått ganska fort ändå.

Numera känner jag av lilltösen flera gånger varje dag. Till och med när jag är uppe och går. Det är en helt underbar känsla!

Förut i veckan så var vi iväg på vårat tredje ultraljud (fjärde om man räknar med när vi var in för blödningen). Allting såg bara bra ut med tösabiten och hon hade växt precis som hon skulle. Skönt! Läkaren tyckte sig kunna se blygdläpparna på lilla damen, så nu behöver vi nog inte fundera så mycket mer på könet. Pappa Tommy är omåttligt stolt över att han ska få en liten dotter. Jag med såklart! :)

Och angående moderkakorna så låg en av dom fortfarande lite för nära öppningen, men läkaren var 98% säker på att den skulle ha vandrat uppåt tills nästa ultraljud som vi ska få göra om ungefär sju veckor. Och om den mot all förmodan inte skulle ha gjort det så får man börja diskutera kejsarsnitt.

Nu ska jag försöka väcka karln i huset så vi tar oss iväg ner på stan i bra tid. Ska göra ett till tappert försök att hitta en lite varmare jacka åt mig. Önska oss lycka till.