Det har hunnit hända lite grejer sen jag skrev sist. Bland annat så har jag börjat jobba igen efter två veckors (välbehövlig) sjukskrivning. Jag har fortfarande ont, och ibland väldigt ont. Men inte så ont att jag knappt kan gå. Hoppas att jag inte behöver uppleva det något mer.

I söndags så kände jag mig så ledsen, orolig, panikslagen och rädd att jag var tvungen att ringa till förlossningen och fråga vad jag skulle göra. Hade nämligen inte känt av bäbis någonting alls under hela helgen, och min första tanke var väl att jag hade lyft för tungt på jobbet så att någonting blivit fel. Pratade med en barnmorska och hon sa "Kom på en gång!". Hjälp, tänkte jag. Nu är det allvarligt.

Vi kom in på förlossningen och möttes av en supergullig barnmorska som genast höll mig om ena axeln och bad mig att gå in i undersökningsrummet på en gång. Efter inte mer än 15 sekunder så hade vi läkare, barnmorska och barnmorskestudent inne på rummet som hjälpte mig. Dom lyssnade på hjärtljuden, gjorde ultraljud och tog (säger man tog?) kurvan. Men vad dom kunde se så mådde lilla prinsessan alldeles utmärkt, och jag började förstås storlipa när dom berättade det. Lilla tösen var tillochmed så aktiv att det var omöjligt för läkaren att kunna mäta blodflödet i navelsträngen. Hon fick bara suddiga bilder.

Så igår fick jag en tid på specialistmödravården för ännu ett ultraljud. Och allting såg så bra ut så! Fick se så tydliga bilder på lilla hjärtat. Hon snurrade runt och gjorde jättemycket rörelser med händerna och fötterna. Fick tillochmed se en tydlig och fin bild på hennes ansikte :)


Ne, nu ska jag krypa ner i badet tillsammans med mannen i mitt liv ♥