Jag inser mer och mer för varje dag som går hur mycket jag älskar Isabell. Våran underbara, vackra, roliga dotter. Vad gjorde vi egentligen innan Isabell kom? Det var efter att hon kom som livet verkligen fick en mening.

Hon är glad i stort sett jämt, hon är väldigt social, hon ÄLSKAR andra barn, speciellt alla kusinerna. Hon finner sig i det mesta och är väldigt självständig för att vara knappt ett år.

Allt har gått så fort nu på slutet. Bara för någon månad sen så kunde hon inte ens krypa, utan ålade sig fram. Nu kryper hon i räserfart, ställer sig upp mot allting, går runt vardagsrumsbordet, och nu bara dom senaste dagarna så har hon släppt taget helt och står helt själv i säkert 10-15 sekunder.

Hon blir sakta men säkert bättre på att äta riktig mat. Man har kunnat sitta med henne i trekvart och försökt få henne att äta, men hon har vägrat. Men nu går det mycket bättre. Nu vill hon gärna smaka på allting som jag och Tommy äter. Så hon har fått smaka ost, korv, leverpastej, kalvsylta, och ja, hon har faktiskt fått smakat en liten bit sockerkaka också. Men någonting som hon är helt såld på är clementiner. Hon älskar det! Skulle säkert kunna äta en hel själv om hon fick :)

Någonting som känns så otroligt skönt är att jag och Isabell har kommit närmare varandra. Första tiden, från att jag kom hem från sjukhuset, till för kanske 2,5-3 månader sen så var det bara Tommy som gällde. Om jag tog upp henne och försökte trösta henne så blev hon ännu mer ledsen, och ville bara till pappa. Men nu accepterar hon mig riktigt bra tycker jag.

Och hon har blivit så himla gosig! Vill gärna kramas, pussas och vara nära. Hon vill gärna vara go och klappa andra på kinden, men det blir snarare att hon slår än klappar. Även fast hon är liten så försöker vi förklara för henne att man inte får slåss, och visar henne hur man gör istället. Och det går ganska bra faktiskt.

Oj vad jag har pladdrat på. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och skryta med vilket underbart barn jag har.

Nästa vecka så ska vi ta oss i kragen och börja rensa ur vårat blivande sovrum (som ser ut som ett sjukt stökigt förråd just nu), och när det är klart ska vi byta rum, och Isabell får rummet som vi alla sover i nu. Jag tror definitivt att hon är redo för eget rum. Somnat själv har hon gjort sen.. ja, typ alltid. Så det blir nog inga problem. Sen ska det bli skönt att flytta in hennes leksaker från vardagsrummet till hennes rum.

Meningen var egentligen att vi skulle renovera vårat blivande sovrum innan vi flyttade in dit, men vi har tänkt om, och kommer att renovera Isabells rum först, när Tommy har börjat jobba igen och det finns bättre möjlighet att lägga undan pengar. Vårat sovrum kommer efter Isabells rum, men det känns inte brådskande direkt, vi sover ju bara i vårat rum.

Jag kollade på köp&sälj-sidorna på Facebook förut idag, och hela serien (Mammut) som vi har tänkt till Isabells rum finns utlagt där. Säng, byrå och garderob. Sängen kommer vi att köpa sen, men byrån och garderoben är vi väldigt intresserade av, men jag har inte fått något svar av säljarna än. Hoppas att dom finns kvar!


Håller på att fundera jättemycket hur vi ska göra i Isabells rum. Vilka tapeter det ska vara, golv, färger, förvaring, lampor, säkerhet m.m. Det vore ju roligt att göra ett riktigt tjejigt rum, men jag får nog ta en diskussion med mannen i huset innan jag bestämmer alldeles för mycket. Vårat mål är iallafall att göra ett roligt, mysigt och trivsamt rum åt henne.