Vilken himla tur att jag tog upp med barnmorskan att jag var orolig över att jag nästan aldrig kände bäbis! För nu är det en himla aktivitet i magen mest hela tiden. För ett par timmar sen så låg jag och älsklingen i sängen, och han la handen på min mage. Och helt plötsligt så kom det en riktig ninjaspark! Till och med jag blev förvånad över att den kändes så väl. Så pappa Tommy har nu äntligen fått känna bäbisen! Ni kan ju gissa om han blev lite stolt? :)

Igår så for vi ut till pappa för att plocka ihop kläder m.m som ingen kan ha eller helt enkelt inte använder. Vi fick ihop fleecejackor, herrkläder, vinterjackor, skor, vantar, mössor och en hel hög med sängkläder. Så det ska vi bidra med till flyktingarna på Frösön.

Jag har kommit in i en period igen då jag inte kan sova på nätterna. Det verkar helt enkelt som att det är någonting jag får leva med, för det har pågått i perioder i ett par år nu. Och jag vill inte bli beroende av någon sömnmedicin!


Ne, nu ska jag sysselsätta mig med att vika tvätt en stund.

Nu har jag sagt att jag ska bli bättre på att uppdatera, främst för Annelies skull :)


Idag var jag iväg till hälsocentralen och träffade en läkare. Hon konstaterade att jag hade foglossningsbesvär, men tyckte att det var lite märkligt eftersom att jag var så ung, och eftersom att det var så tidigt i graviditeten.

Det verkar inte vara allt för vanligt med foglossningar vid den här tiden i graviditeten, för nästan alla säger "Oj, redan?" när man berättar. Jag vet inte varför just jag har fått det så tidigt. Jag vet bara att jag har ont, och att jag stundvis har så ont att jag måste ha hjälp att resa mig från liggandes och sittandes. Kryckorna är till stor hjälp som tur är, och sen har jag världens underbaraste älskling som hjälper mig. Funderar på om jag ska åka ner på babyproffsen i morgon och fråga om stödbälte. Får se hur jag gör. Vilket fall som helst så blev jag sjukskriven i två veckor.

Barnmorskan satt med under läkarbesöket, och medans läkaren skrev sjukintyget så passade jag på att få klarhet i om det är en myt att bäbisen blir skadad om man sover på mage. (Fast att jag har så stor mage så går det jättebra att sova på mage. Det är skönaste sovställningen tom!) Och hon förklarade att barnet ligger så väl inbäddat så det är INTE farligt. Skönt, för jag har faktiskt varit lite orolig.

Sen tog jag upp att jag var lite orolig över att jag nästan aldrig känner bäbisen längre. För ett par veckor sen så kände jag av henne ganska mycket (inte tydliga sparkar, men små, små buffar). Bm sa att om jag inte kände någonting alls på ett par dagar så kunde jag höra av mig, så skulle jag få komma och hon skulle lyssna på hjärtljuden. Bara för att jag tog upp det idag så har jag kännt av bäbis jättemycket ikväll! Ibland har jag kännt henne riktigt tydligt. Jag drar en lättnadens suck och ler varje gång :). Pappa Tommy blir mer och mer otålig och vill också känna. Jag förstår honom!

Var på barnens hus och skulle höra om dom hade stödbälten där. Men det hade dom inte. Däremot så blev jag lite nyfiken på gördlarna som man har över magen. Jag var rädd att jag skulle vara för kraftig för att kunna ha en, men jag chansade och köpte en. Dom var inte dyr, och jag fick ju lämna tillbaka om den inte skulle passa. Men det gjorde den och den var jätteskön! Verkligen värd pengarna.


Ne, nu har jag pladdrat på bra mycket. Nu ska jag pussas på min underbara man! Jag har upptäckt att jag är så himla kär i honom, och det är så underbart :)

Ibland är det inte så lätt att försöka sova. Alltid ska det vara nånting så fort man har lagt sig bekvämt: Kissnödig, för varmt, magen kurrar, bäbis sparkar, törstig, foglossning.

Att bäbis sparkar (eller snarare "buffar") gör mig egentligen ingenting. Är mest glad att jag känner av henne, och tycker att det är ganska mysigt när hon stökar på :)

Nu har jag varit vaken sen 01-tiden och funderar på om det ens är någon mening att gå och lägga sig och försöka sova. Pussa lite på gubben ska jag göra innan han åker iväg på jobbet iallafall.

Veckorna går väldigt fort märker jag. I morgon är det tre veckor sen vi var iväg på rutinultraljudet.

Allting såg bra ut med bäbisen. Hon (bm kunde inte se några tecken på att det skulle vara en pojke) hade växt precis som hon skulle. Däremot så upptäckte barnmorskan att jag hade en biplacenta.

(En biplacenta är en placenta (moderkaka) som kan sitta helt för sig själv och vara utan navelsträngsfäste. Den kan också vara sammankopplad med huvudplacentan genom blodkärl. Detta förekommer lite då och då. Varför det kan bli så vet man inte helt och hållet. Det kan vara en tvillinggraviditet där tvillingen under tidig graviditet har tillbakabildats.)

Jag har alltså två moderkakor. En större och en lite mindre, och dom satt på varsin sida om 'öppningen'. Det innebär att om inte mina moderkakor vandrar uppåt i takt med att livmodern växer, så kan dom lägga sig för öppningen, och då har jag inget annat val än att göra kejsarsnitt. Men i dom flesta fallen så brukar moderkakan/moderkakorna vandra uppåt.

Det här innebär att jag måste på extra kontroller och ultraljud. Nästa gång blir 2:a november då vi ska på läkarundersökning och få göra ett till UL.

Jag hoppas för allt i världen att jag inte behöver göra kejsarsnitt!


För lite drygt två veckor sen så började jag känna av foglossningar. Och dom har bara blivit värre. Förra veckan var jag sängliggandes i två dagar för att jag hade så ont. Men smärtan idag har tagit alla rekord! När Tommy kom hem från jobbet så gick vi ner på hälsocentralen och lånade ett par kryckor åt mig. Och inte nog med det, så har jag också börjat få sammandragningar. Suck..

Jag avundas dom som går igenom sina graviditeter utan illamående, smärtor och krämpor. Personligen så tycker jag oftast att det mest jobbigt att vara gravid. Jag vill bara att veckorna ska flyga iväg och att bäbisen ska ploppa ut fort som rackarn.

Men jag biter ihop!

Okej, vi börjar med det värsta först. Jag har ju lovat att visa er en bild på magen, så jag får väl vackert göra det då, även om det tar emot :(

Glöm nu inte bort att jag är väldigt kraftig sen förut. Men allvarligt! Min mage är ju enorm!
Bilden är tagen igår (18+2).

 

I fredags ringde jag för att boka om tiden för UL. Det verkade vara väldigt besvärligt enligt hon jag pratade med (otrevliga människa!). Efter mycket om och men så lyckades jag få en tid den 5:e istället för den 4:e. Men det var inte säkert att dom kunde göra något UL på mig, dom fick se om det fanns tid. ÅH, pucko!

 

Det är så många som väntar barn nu. Mysigt! :) Grattis allihopa!