Vecka 22 (21+4)
Allting såg bra ut med bäbisen. Hon (bm kunde inte se några tecken på att det skulle vara en pojke) hade växt precis som hon skulle. Däremot så upptäckte barnmorskan att jag hade en biplacenta.
(En biplacenta är en placenta (moderkaka) som kan sitta helt för sig själv och vara utan navelsträngsfäste. Den kan också vara sammankopplad med huvudplacentan genom blodkärl. Detta förekommer lite då och då. Varför det kan bli så vet man inte helt och hållet. Det kan vara en tvillinggraviditet där tvillingen under tidig graviditet har tillbakabildats.)
Jag har alltså två moderkakor. En större och en lite mindre, och dom satt på varsin sida om 'öppningen'. Det innebär att om inte mina moderkakor vandrar uppåt i takt med att livmodern växer, så kan dom lägga sig för öppningen, och då har jag inget annat val än att göra kejsarsnitt. Men i dom flesta fallen så brukar moderkakan/moderkakorna vandra uppåt.
Det här innebär att jag måste på extra kontroller och ultraljud. Nästa gång blir 2:a november då vi ska på läkarundersökning och få göra ett till UL.
Jag hoppas för allt i världen att jag inte behöver göra kejsarsnitt!
För lite drygt två veckor sen så började jag känna av foglossningar. Och dom har bara blivit värre. Förra veckan var jag sängliggandes i två dagar för att jag hade så ont. Men smärtan idag har tagit alla rekord! När Tommy kom hem från jobbet så gick vi ner på hälsocentralen och lånade ett par kryckor åt mig. Och inte nog med det, så har jag också börjat få sammandragningar. Suck..
Jag avundas dom som går igenom sina graviditeter utan illamående, smärtor och krämpor. Personligen så tycker jag oftast att det mest jobbigt att vara gravid. Jag vill bara att veckorna ska flyga iväg och att bäbisen ska ploppa ut fort som rackarn.
Men jag biter ihop!
usch tycker synd om dig som fick en sån jobbigt graviditet!
Varför vill du inte bli snittad? Eller ja det förstår jag nog för det ville inte jag heller, men så här i efter hand är jag faktiskt glad att jag blev snittad.
Hoppas resten av din graviditet blir lättare!
Många kramar!!!
Hoppas att de inte måste snitta, så du har ett val i alla fall. Men om det blir snitt pga av det så förstår man ju varför de vill snitta! Det kommer nog bli bra oavsett vad som händer tror jag.
Hoppas att det blir lite bättre med krämporna snart!
Jo det förstår jag, men man får efter bara ett snitt föda vaginalt igen om man ska skaffa fler barn!
Jag ville ju inte för allt i världen bli snittad, jag va livrädd för det, men efter att jag fått veta hur många andras förlossningar varit och problem efteråt känner jag mig nöjd med mitt obefintliga ärr på magen och att jag kunde vara uppe och gå och ha mig dagen efter (hade nog gått samma dag om det inte va så sent när jag kom upp på rummet igen)
Men du ska se att det går bra! Förstår din oro till 100% va mest bara nyfiken på om du hade någon annan anledning för att inte bli snittad! Är ju så nyfiken av mig ;)
Fast jag står iaf för att jag är det :)
Hoppas verkligen att det blir bättre med alla krämpor och så, eller att tiden flyger fram så du får bebisen snart :) Tiden går så fort sen så man skulle helst vilja att den stod still helt<!
Många kramar!
