Tack kära vänner för era fina ord, och för omtanken!

Och tack snälla Annelie som utökade våran ank-samling! Söta fina du!

Ännu en gång så är jag på väg tillbaka till livet. Till Sarah, till mitt vanliga jag. Det går fortare än jag hade förväntat mig, men jag är inte riktigt framme än. Men det får ta sin tid. Det är värt det. Det vet jag.

Jag beundrar och älskar min fästman. Som har behållit lugnet, och hjälpt mig. Som har kört mig kors och tvärs på sena kvällar och nätter. Som tagit hand om Zorro när inte jag har kunnat det. Som har suttit och vakat över mig tills jag somnat på kvällarna. Som har haft sin trygga famn öppen hela tiden, och som har torkat mina tårar. Det är kärlek. Och jag älskar honom över allting på jorden!