Det svider, bränner, sticker. Det gör ont.

Jag är trött, hela tiden. Och jag är trött på att vara trött och orkeslös.

Runt omkring pågår livet. Precis som vanligt. Medans jag sitter här, och försöker förstå varför jag mår som jag mår. Men min hjärna är som ett enda stort tuggummi. Tankarna går runt, runt. Jag kommer aldrig fram till något.

Jag har inte lust med någonting. Jag orkar inte ta mig för någonting. Jag orkar snart inte prata med någon.

På nätterna, när jag väl sover, så drömmer jag konstiga drömmar, mardrömmar som jag inte kan förklara. Jag kan sitta i timmar efter att jag har vaknat, och fundera på varför jag drömmer som jag gör. Men jag kommer aldrig fram till någonting då heller.

Sakta, sakta så sjunker jag.
Snart är jag så långt ner man kan komma..