Det är så värdefullt att fortfarande ha samma relation till en vän som man hade för många, många år sen. Eller, jag kan inte säga att det är samma relation, för vänskapen har fått utstå en del prövningar genom åren. Men det tillhör nog. För utan motgångar så kan man inte bygga vidare till en starkare vänskap. Så även om prövningarna i våran vänskap har varit tuffa (kanske dom svåraste och tuffaste för mig) så har dom på sätt och vis varit bra och nyttiga för oss, tycker jag. 

Jag borde egentligen inte dra upp det förflutna i nånting som jag vill kalla kärleksförklaring i vänskapligt syfte, men när jag ser tillbaka på allt som vi gått igenom tillsammans, och sen kollar vart vi står nu, så känner jag mig så otroligt glad för det vi har idag. För den vänskapen vi har nu, skulle jag kunna offra mitt liv för.

Du har alltid funnits där för mig. Jämt. Och du ska veta det, att jag har aldrig någonsin, inte ens för en sekund, tvivlat på att jag kan lita på dig. Aldrig. Du är min inspirationskälla. Du är stark och du är vacker. Du är alltid den jag har sett upp till.

Om du bara visste hur glad jag är för din skull. Jag är så glad för att du har träffat en jättebra kille, som du har fått en underbar dotter med. Jag är så glad över att få vara din vän.

Det här är bara en liten del av vad jag egentligen skulle vilja ha sagt. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men det viktigaste av allt, som jag verkligen vill att du ska veta, är att jag älskar dig så mycket.

Till dig Kicki
min högt älskade vän