Dagen jag brukar ha tyckt om mest. Det innebar sista skoldagen för veckan. Man jobbade extra hårt med skolarbetena den här dagen, för att kunna känna sig riktigt välförtjänt av två lediga dagar sen.

Nu för tiden, när jag inte har nån skola att gå till längre, utan ett arbete som innebär både kvälls och helgjobb, så känns alla dagar i princip likadana. Jag längtar inte ständigt efter någon speciell dag i veckan. Alla dagar är vardag. Inte för att det är något fel med det. Jag älskar ju mitt jobb. Men jag skulle behöva ta mig i kragen och styra upp min så kallade fritid. Fritiden som jag för det mesta spenderar hemma, i liggande position. Jag kan aldrig mätta mitt sömn och vil-behov.

Kanske är dags att göra det Ida har föreslagit? Kontakta en läkare för att få grepp om vad som är galet. Jag har haft dom här sovvanorna i över ett år nu, och det är onekligen jobbigt. Men jag har hela tiden trott att det är någonting naturligt. Att när man kommit ut i arbetslivet och vuxenvärlden och fortfarande håller på att smälta allt nytt så blir man automatiskt extra trött. Men jag har ju jobbat i över ett år nu. Jag har kommit in i rutinerna, smält omställningen av min nya vardag som arbetare. Men ändå så känner jag mig ständigt trött och outvilad.